Eftersom världens befolkning snabbt blir äldre utgör åldersrelaterade sjukdomar en utmaning för individer, familjer och sociala, ekonomiska och hälso- och sjukvårdssystem. År 2050 förväntas världens befolkning i åldern 60 år och äldre uppgå till över 2 miljarder, en snabb ökning från 900 miljoner år 2015. Även antalet personer över 80 år kommer att öka med 50 % fram till 2029.
Det finns ett behov av förebyggande åtgärder och en hållbar hemtjänstservice så att äldre personer kan leva och trivas i sin miljö. Befintliga förebyggande program behöver inkluderas. Syftet med hemtjänstinsatser är att ge stöd i aktiviteter i det dagliga livet (ADL), sociala aspekter och medicinskt stöd. Undersköterskor och vårdbiträden är vanligt förekommande inom hemsjukvården i Sverige, och kvinnor i denna grupp är överrepresenterade (mindre än 80%). Hemtjänstpersonalen arbetar självständigt och oftast på egen hand, med begränsat samarbete med kollegor och chefer. Det saknas dokumenterad bästa praxis för att förebygga skörhet hos äldre och för att erbjuda en personcentrerad hemtjänst som utgår från den äldre personens behov. Scenariot är att det kommer att finnas ett ökat antal äldre personer i samhället samtidigt som tillgången till andelen yrkesverksamma kommer att minska och det finns ett behov av en strategisk plan för detta.
Med åldrandet sker flera fysiologiska förändringar och risken för att utveckla kroniska sjukdomar, funktionshinder och beroendeställning ökar. Istället för att fokusera på behandling av specifika sjukdomar krävs förändringar i hälso- och sjukvårdssystemen för att förhindra funktionsnedgång och funktionsnedsättning samt att man fokusera på att garantera ett hälsosamt åldrande. Det är avgörande för äldre personer att delta i vardagliga aktiviteter i hemmet och i samhället för att säkerställa fysiskt, socialt och mentalt välbefinnande.
SKÖRHET OCH FÖREBYGGANDE
Den uppskattade prevalensen av skörhet bland äldre personer (+65 år) är 7–12%. Skörhet är ett stort folkhälsoproblem med betydande konsekvenser för hälsan och välbefinnandet hos den äldre befolkningen. Studier som identifierar tecken på fysiologisk dysreglering som ligger bakom skörhet ger ledtrådar till potentiella strategier för att förebygga och bromsa uppkomsten av skörhet. Hittills har flera faktorer identifierats som risker för skörhet bland äldre personer som bor i samhället. I allmänhet är äldre ålder, kvinnor, låg utbildningsnivå, stillasittande livsstil, fetma, undervikt, kognitiv nedsättning och samsjuklighet förknippade med utvecklingen av skörhet. Allt fler bevis visar att skörhet är potentiellt reversibel med tidig screening och interventioner, inklusive fysisk aktivitet, en fullständig näringsbedömning, minskad förskrivning av olämpliga läkemedel och bevarande av känslomässig vitalitet.
Centralt för konceptualiseringen av hälsosamt åldrande är en förståelse för att varken den inneboende kapaciteten eller den funktionella förmågan förblir konstant. Båda tenderar att minska med stigande ålder. Det föreslås att ”empowerment”, det vill säga att tro att man har makten att förändra sina egna omständigheter, kan uppnås genom ett personcentrerat tillvägagångssätt. För att möta dessa olika utmaningar på grund av skörhet måste man prioritera personcentrerade och stärkande vardagsstrategier för äldre personer såväl som för deras närstående.
För att kunna fortsätta bo hemma kan det finnas behov av förebyggande åtgärder och stöd för att säkerställa säkerhet och främja ett personligt hälsosamt och meningsfullt liv hemma så länge som möjligt med respekt för värdighet och välbefinnande. Den framtida prognosen för tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster i Sverige tyder på en utveckling av mer flexibel vård, med fokus på öppenvård och hemsjukvård. Parallellt måste vården motsvara både vårdtagarnas behov och krav, inklusive ökat engagemang i utvecklingen av nya insatser med hjälp av teknik. Sociala, ekonomiska och hälso- och sjukvårdssystem kan dock hindra möjligheten att påverka frågor som rör personligt meningsfulla och engagerande vardagsaktiviteter och liv.
INFORMELL VÅRDARE/VÅRDPARTNER
Äldre med nedsatt inneboende förmåga behöver ofta stöd för att klara av vardagliga aktiviteter. "Kärt barn har många namn", brukar man säga, och det passar in i den samhällssfär som ligger utanför den offentliga organisationen, men som inte heller är en del av det vanliga affärslivet eller människors närmaste familjekrets. I det här forskningsprogrammet använder vi informell vårdgivare eller vårdpartner som den person som ofta behöver ge detta stöd och blir vårdgivare. På grund av kostnadseffektiviteten och dyadernas (äldre personer och deras vårdpartner) preferenser skiftar vårdmodellens fokus från institutioner till hemmiljöer. Globala uppskattningar av informell demensvård i hemmet var över 2 000 timmar per år eller sex timmar per dag, vilket motsvarar heltidsanställdas arbetstid, vilket tyder på att vård i hemmet i hög grad påverkar vårdpartnernas liv.
När den äldre personens beroende ökar på grund av skörhet, ökar också vårdbördan. Att leva med en skör person kan innebära en omfattande mängd obetald vård, från grundläggande personliga aktiviteter i det dagliga livet (ADL; bada, klä sig, stiga i och ur säng/stol, gå, toalettbesök och äta) till instrumentella aktiviteter i det dagliga livet (IADL; handla, laga mat, ta medicin, använda transportmedel och hantera personlig ekonomi) beroende på de kognitiva och fysiska funktionsnivåerna hos de äldre personer. Detta kan i sin tur leda till försämrad fysisk och psykisk hälsa för anhörigvårdarna, försämrad förmåga att delta i vardagliga aktiviteter, social isolering samt försämrad livskvalitet och välbefinnande.
Den informella vårdaren/vårdpartnern spelar en viktig roll i vården, men deras insatser förbises ofta. Behovet av stöd till denna grupp för att de ska kunna hantera ansvaret att ta hand om en närstående och samtidigt ta hand om sig själva är okänt. Därför är det viktigt att förstå de olika faktorerna för hur en persons beroende påverkar den informella vårdgivarens/vårdpartnerns välbefinnande och ännu viktigare hur de kan få stöd i vården men också i sitt dagliga liv. Det är nödvändigt att inkludera denna grupp närmare i vården och förebyggandet av äldre personer med risk för skörhet eller i ett tillstånd av skörhet. Eftersom en tilltagande skörhet ofta i slutändan leder till att den äldre flyttas från hemmet till institutionell vård som är kostsam, i stort sett ineffektiv och som kan ha allvarliga negativa effekter. Trots att vårdpersonalen står för merparten av vården har relativt lite forskning gjorts för att utveckla prisvärda, tillgängliga och praktiska verktyg som kan hjälpa dem att hantera utmaningar i vardagen. De flesta evidensbaserade insatser för att stödja informella vårdgivare/vårdpartners kräver personlig utbildning av kvalificerad personal, vilket kan vara dyrt och tidskrävande. Dessutom är sådana tjänster ofta inte tillgängliga i de samhällen där de bor. Till exempel har man främst fokuserat på insatser för personer som lever med kognitiv försämring som demens och mycket mindre uppmärksamhet har ägnats åt hur teknik kan användas för att mildra den fysiska och känslomässiga påverkan på deras informella vårdare/vårdpartners.
SPECIALISERAD SERVICE I HEMMET - TEKNIK OCH ÅLDRANDE
Insatser med teknikstöd kan göra det möjligt för äldre att åldras på plats och bo kvar i sina hem. Att förlänga den period under vilken det är möjligt att bo kvar hemma innebär personliga, samhälleliga och ekonomiska fördelar samtidigt som det ligger i linje med svensk nationell hälso- och sjukvårdspolitik. Men för att lyckas med detta krävs stöd till den äldre personen och dennes närstående/informella vårdgivare och vårdpartners. Tekniken kan också bidra till nya arbetssätt genom att utveckla arbetsmetoder och implementera välfärdsteknik. Forskning har visat att utbildning i att använda internet och datorer kan minska ensamheten bland äldre människor.
I detta program ingår frågor om välfärdsteknikens roll i äldre personers liv och om och hur denna teknik kan främja ett aktivt och hälsosamt åldrande. Även frågor om huruvida och hur välfärdsteknik påverkar situationen och villkoren för närstående och vårdpartners i vid bemärkelse är viktiga. För att möjliggöra implementering av nya arbetssätt behövs en modell för personal, äldre personer och hälso- och sjukvården som är redo för implementering av förebyggande tjänster och hemvård (inklusive en strategi för återanpassning) med hjälp av digital teknik. I detta program har insatserna också testats med olika välfärdstekniker i tidigare pilotstudier, som nu kommer att vidareutvecklas och undersökas för att få fram denna modell.
